Deckarläsning på gång – Till offer åt Molok

Till Offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om Kammaråklagare Rebecka Martinsson, jag har inte läst någon av de tidigare. Men nu tyckte jag det var dags att ge mig på en deckare (jag läser ju nästan aldrig deckare) och då blev det denna (nästan) rykande färska!

En björn skjuts och i magen finner man en människokropp. Inget konstigt egentligen – sådant som händer i byn Lainios skogar. Men när en äldre kvinna en tid senare hittas brutalt mördad så börjar ett samband mellan dödsfallen och en familjetragedi nystas upp. Historien visar sig börja långt bak i tiden och två parallella skeenden – en från en svunnen tid – målas upp, flätas samman och bär på svaret –  vem som tar livet av människor i byn och varför.

En liten kärlekshistoria är såklart med och den är jag extra förtjust i och den kommer också att få mig att läsa nästa bok om Rebecka Martinsson – men så är jag ju en sucker for the lovestories!

Jag kan varmt rekommendera den här och min skepticism emot deckare bleknar lite för varje bra titel jag kommer över, så nu har jag direkt gett mig på Svikaren av Katarina Wennstam som verkar mycket lovande så här halvvägs…..Jag återkommer om den!
/Karin

Allt jag säger är sant

Jag (Karin) har precis läst ut Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo. Jag tyckte jätte mycket om den och ett plus i kanten är att den har ett så himla snyggt omslag vilket jag tycker är ganska ovanligt!

Elin skriver så här om den:

”Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen.”

Alicia går på gymnasiet, natur av alla program, med massor av obegriplig matte. Hon valde det för att hon inte visste vad hon skulle välja (hur ska man veta?) och hennes bästis valt natur eftersom det är en bred grundutbildning. För Alicia känns det dock mer som att hon slösar sin tid. Hon är ju ämnad för stordåd! Hon bestämmer sig för att hoppa av. Det är verkligen inte ett populärt beslut att hoppa av gymnasiet, hennes föräldrar, bästis och lärare köper inte riktigt det där med stordåden. Alicia flyttar in hos sin förstående mormor och börjar jobba på ett fik i väntan på att något ska hända. På fiket träffar hon Isak, som är jättegammal – över 20, och ser ut som en grekisk gud. Ett tag känns det som att turen är med henne, tills allting förbyts i obeskrivbar sorg. Boken är bra, lättläst, och välskriven. Det känns verkligen som Alicias eget språk men man känner ändå igen Lisa Bjärbos språk från hennes förra bok Det är så logiskt, alla fattar utom du. Jag tyckte mycket om den och jag tycker ännu mer om den här!
/Elin

Äntligen! Den andra av tre – Eld

Äntligen kom den, Eld – fortsättningen på cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren. De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. De väntar otåligt på demonernas nästa drag och det kommer till slut från oväntat håll. Inget går att förutse och ingen i gruppen förstår till en början hur allt hänger ihop.

Tjejerna tvingas att bli mer sammansvetsad än sist och de måste komma överrens, samarbete mellan dem blir närmre än någon av dem kunnat ana var möjligt. Eld är kantad av känslor, kärlek, sorg, rädsla och skuld. Komplicerade kärlekshistorier avlöser varandra i de magiska miljöerna som samtidigt är helt realistiska. Engelsfors är som vilken liten småstad som helst.

 Gruppen stöttar varandra bäst det går men flickorna har fortfarande svårt att följa reglerna. De får inte använda sin magi förutom för att bekämpa demonerna. Men hur lätt kan det vara att inte ställa till det för killen som har svikit genom att använda magi – om man nu kan?

Som det sant står på baksidan av boken ”De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan ” Flickorna gör sitt bästa för att hålla ihop men verkligheten kommer lite i vägen. Vanliga tonårsbekymmer stör deras kamp mot ondskan.

 Eld är läskigare än Cirkeln, den är läskig och jag håller andan från och till. Det är magiskt, det är klurigt, det är smart. Eld är helt enkelt MYCKET bättre än Cirkeln tycker jag, hoppas nu att den tredje delen Nyckeln håller måttet.

/ Karin

Rör mig inte!

Juliettes beröring är dödlig. Ingen vet varför men hon har straffats för det i hela sitt liv. Hon har aldrig haft fysisk kontakt och alltid varit utanför och annorlunda. Under bokens början sitter Juliette inlåst på ett mentalsjukhus som inte liknar någonting annat. Det underjordiska rummet som hon har varit fast i alldeles för länge är ett råtthål. Utanför går tiden och hon vet inte hur omgivningen har utvecklats till en nergången, grå kontrollerad stat utan sol eller frisk luft. Meningen var att framtiden skulle bli till det bättre men det har urartat och den nya ledningen – Återetablissemanget som skulle skapa något nytt och bra har maxad kontroll över folket och deras göromål.  Tillvaron har blivit hemsk, svält och sjukdom härjar vilt och människor dör medan andra ”försvinner”.

 Juliette träffar Adam i sin fånghåla, Adam visar sig arbeta för det nya Återetablissemanget men är också bekant sedan tidigare med Juliette. Allt och alla har en baktanke, Juliette blir plötsligt med Adams ”hjälp” fri från sitt fångeskap men hamnar snart i ett annat. Den här gången är det dock annorlunda, hon överöses med lyx och dyra saker för att Återetablissemanget behöver hennes kraft för att tortera och styra folket. Alla vill åt Juliette och hon är ständigt övervakad.

 Kärleken som vuxit fram mellan Juliette och Adam ställer till det för Återetablissemanget, de unga tu (blott 17 år) vill bort från den nya ledningen och kontrollen och vill inte alls vara en del av den terror och maktkamp som pågår. Men det är lättare sagt än gjort.

 Spännande bok!
/ Karin

The fault in ours stars – en kärlekshistoria som heter duga!

The fault in our stars är så fin.Och så sorglig. Fin, sorglig OCH rolig. En kärlekshistoria som heter duga!

Hazel och August möts i en stödcirkel för cancersjuka. August har amputerat ett ben och är på bättringsvägen medan Hazel varit nära döden och nu måste hon vara ansluten till en syretank dygnet runt, och hon orkar inte så mycket, men hon lever och hennes tumörer växer inte. Hon lever på lånad tid och vet att när som helst kan hennes dagar vara räknade. De två ungdomarna finner varandra och mellan dem växer en relation fram, full av värme, humor, sarkasm och en skön distans till sina sjukdomstillstånd som inte känns konstlad eller oäkta. Trots att de varnas av sina föräldrar att bli involverade i varandra och varandras liv,
blir de oskiljaktiga och tiden de möts och utforskar varandra blir helt enkelt magisk!

I boken utvecklas en jakt efter Hazels favoritförfattare för att få reda på vad som egentligen händer efter vad hon anser vara ett fattigt slut på hennes favoritbok.  Författarjakten tar Hazel och August till Amsterdam, trots att resan kan vara livsfarlig för Hazel. August ger Hazel resan som en gåva och det blir helt crazy! Och där i Amsterdam får boken en oväntad vändning.

John Green närmar sig det här sorgliga temat med en distans som gör att man trots allt kan se kärleken och sorgen separat – men i slutänden låter de två sig ändå inte att separeras. August och Hazel håller varandras själsliga varande vid liv men de kan inte göra något åt sin fysiska nedbrytning och försämring.

Frustrationen, sorgen, glädjen, känslan av nu eller aldrig har aldrig berört mig så här. Det är så äkta och samtidigt helt otroligt. Jag gör ingen hemlighet av det, Jag älskar den!  

/ Karin

Robothjärta

                                                                                                                                         
Bea och hennes familj flyttar mest hela tiden. hon kan inte ens räkna hur många gånger hon har bytt skola. Detta gör att Bea tänker på sig själv som en robot då hon märker att allt blir mycket lättare när man är gjord av stål.

Första dagen i ännu en ny skola i ännu en ny stad hamnar hon bredvid pojken Jonah. Jonah blir retad i klassen och kallas för Ghost Boy, de har till och med haft en fejkad begravning för honom bakom skolan en gång. Jonah och Bea blir vänner och en sorts komplicerad och ovanlig vänskaps/kärleksrelation växer fram. De litar på varandra och känner en samhörighet som ingen av de två tidigare har upplevt.Jonah har för längesedan slutat försöka passa in och Bea inser snart att det är en god idé, då hon gång på gång slår huvudet i väggen när hon försöker vara normal och umgås med resten av klassen. Jonah och Bea är snart oskiljaktiga.  

Jonah bär på en hemlighet och han behöver Beas hjälp. Utan ifrågasätta eller tveka hjälper Bea, Jonah att försöka hitta hans försvunna tvillingbror. Och samtidigt som Bea är ett stöd för Jonah så finner hon ett stöd hos honom som hon så väl behöver då hennes föräldrars äktenskap vacklar och de beter sig mer än allmänt märkligt. 

Det här är en annorlunda historia. Jag tror aldrig jag har läst något som liknar denna skruvade och jättefina berättelse, jag gillar. Låt er inte skrämmas av en lite töntig titel och ful framsida!

/ Karin

En vidrig men bra bok!

Efter böckerna ”Vad mina vänner inte vet” och ”Vad min flickvän inte vet” kommer en ny bok av Sonya Sones ”En sån där vidrig bok där mamman dör”.

Rubys mamma har dött och Ruby måste flytta till sin pappa i Los Angeles som övergav henne när hon var liten och som hon inte känner. Han är en känd skådis, bor granne med Cameron Diaz och alla älskar honom. Men Ruby bryr sig inte. Hon avskyr honom. Och hon saknar sin bästis Lizzie och sin pojkvän Ray som båda är kvar hemma i Boston, hur långt bort som helst! Rubys pappa gör sitt bästa, hon får allt hon vill ha och ha tar med henne på roliga resor och försöker få henne att tycka om honom.

Ruby tinar långsamt upp i takt med att kontakten med Lizzie och Ray blir mer och mer sporadisk. Något är på tok hemma i Boston och det gör att hon blir tvungen att försöka anpassa sig till en lyxig privatskola och ett flådigt lyxliv med sin superkända farsa.

Den här boken är så himla bra. Jag skrattar och gråter och ibland är den som tagen ur min egen vildaste fantasi. Cameron Diaz kommer över på middag och Eminem dyker upp ur ingenstans för att hänga lite – det blir en helt vanlig dag för Ruby. Helt fantastiskt rolig, pinsam och sorglig på en och samma gång!
/ Karin

Det borde finnas regler

Mia är fjorton år och bor in the middle of nowhere, där det mesta är tråkigt eller vanligt hela tiden.

Hon hänger med sin bästis Mirjam som är snygg och har bröst, vilket Mia saknar, och med deras översmarta kompis Karl. Mest för att något ska hända inleder Mirjam en relation med en äldre man, eller en äcklig gubbe om man frågar Mia och Karl. I Mias kärleksliv är det lågtryck till gymnasiekillen Vlad dyker upp. Han har en fantastisk näsa och bär hatt, och det verkar faktiskt som han kan tänka sig att hångla med just Mia.
En väldigt rolig bok som känns äkta, på så sätt att texten förvandlas till ungdomarnas språk när man läser. Det är inte så mycket fantastisk story i den utan mest vardagsdramatik. Den påminner lite om andra böcker om vänskapsrelationer som Gracie, eller Kapitulera omedelbart eller dö (som jag också tyckte väldigt mycket om). Lina Arvidsson är en författardebutant som jag gärna vill läsa mer av! Förlaget Gilla Böcker, som tidigare gett ut bland annat Här ligger jag och blöder och Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag börjar kännas som ett säkert kort när det gäller utgivning. Bra böcker som dessutom är snygga!

/ Elin S

Niceville

Den här boken är så bra! Läs, läs, läs!

Det är 60 tal i USA och Societetsflickan Skeeter kommer tillbaka till den amerikanska småstaden Jackson i Mississippi efter universitetet. Hennes vänner har blivit hemmafruar, skaffat man, barn och ett gott rykte. Men Skeeter är inte som dem, hon drömmer om att bli författare.

Efter sin hemkomst reagerar Skeeter på sättet hennes väninnor behandlar de svarta kvinnor som arbetar hos dem, som både Både nanny och hembiträde. det finns en anställd svart kvinna i nästan varje hem. De  kvinnorna uppfostrar de vitas barn som om de vore deras egna. Detta till trots att barnen så småningom fostras att senare avsky dessa kvinnor, deras ursprung och hudfärg. Hembiträdena håller de vita kvinnornas hem respektabla, de städar, lagar mat och putsar deras silver, men behandlas ändå som skit. Det går så långt att separata toaletter installeras i varje hem för att smittor inte ska spridas från svarta till vita.

 Skeeter bestämmer sig för att skriva en bok om de vita kvinnornas beteende och de svarta kvinnornas situation och utsatthet. Efter tjat och övertalning får hon med två erfarna hembiträdens hjälp och berättelser ihop början till en bok. Fler och fler ansluter sig till den skrivande gruppen av svarta hembiträden och allt sker i hemlighet. Om det kommer fram att kvinnorna har ”skvallrat” och avslöjat saker om ”sina familjer” och om sina levnadsförhållanden går de och deras familjer ett hemskt öde till mötes.

Den här boken är rolig, sorglig, fantastisk och hemsk. Jag tycker om den mycket!

Och filmen är minst lika bra! se TRAILER!

/Karin

Julia tipsar om Hungerspelen

I Hungerspelen från 2008 skildras en framtidsroman utav Suzanne Collins om huvudpersonen Katniss förvridna liv i det enda återstående landet Panem, bosatt i Distrikt 12 är varje dag en kamp för överlevnad. En ond regim har de andra elva distrikten i ett hårt grepp och utnyttjar dem till att producera det Huvudstaden, regimens säte, skulle tänkas behöva, vilket är allt från föda till underhållning. Det sistnämnda uppfylls genom att en flicka och pojke lottas fram varje år från varje distrikt för att sättas på en arena i ett enda uppdrag: överleva. Självklart direktsänds hela den flera veckor långa sändningen över hela landet i uppgift att underhålla Huvudstaden och för att påminna distrikten deras hopplösa situation de befinner sig i.

Panem är ett land med enorma klyftor. En människa i Huvudstaden kan leva i en lyxig lägenhet och få sitt hår färgat i alla regnbågens färger varannan dag och köpa ett litet piller för att mätta sin hunger, medan en människa i det fattigaste distriktet går igenom dagen i hopp om att ha funnit tillräckligt mycket med mat för att inte svälta ihjäl. Dyra mättande piller är inte att tala om. Skulle en huvudstadsbo i en olycka förlora sitt ena ben finns det alltid en superutvecklad vetenskap som kan skapa ett nytt ben åt honom/henne, hade personen däremot oturen att leva i distrikten hade det varit tack och adjö med benet och ett ännu olyckligare liv hade varit ett faktum. Orättvisan i landet är ofantlig, nästan obeskrivlig.

Collins bok är en spännande och nervkittlande roman, som vid första läsningen bara är en fruktansvärt underhållande och beroendeframkallande bok, men som vid en djupare läsning är en stor varning för vad som (eventuellt) väntar oss. Tar vi inte Collins varning på allvar, så ska vi inte heller bli förvånade den dag vi sitter framför teven och får höra om ett nytt gladiatorspel som kommer sändas världen över, eller den dag Rapport ersätts utav nya Paradise Hotel.

/Julia Lönnborg, elev på Solna Gymnasium

Glöm inte att Hungerspelen just nu går på bio! Se trailern här