Looking for manlig vänskap och en känsla av sammanhang

Hunnit med en av alla mina måste-se-filmer, först ut blev Ken Loachs LooKing for Eric som handlar om brevbäraren Eric som inte har varit lycklig så länge han kan minnas, blivit dumpad av exfrun samt lämnad med två styvsöner han inte längre kan prata med (den ena är dessutom inblandad i rätt jobbiga saker). Till råga på allt är han fortfarande olyckligt kär i sin första fru som det tog slut med för ca 25 år sedan.

Men han har fantastiska vänner, bl a kollegan Meatball som i ett försök att hjälpa upp Erics liv tvingar alla kompisarna till en självhjälpssession, där de ska välja en person de vill vara. Eric väljer naturligtvis Eric Cantona, Manchester Uniteds legendariske målskytt/fuling. Och belönas med besök från självaste Cantona (spelande sig själv) rabblandes självhjälpsklyschor. Ett tag vart det lite väl mycket sånt men typ andra halvan av filmen och i synnerhet den storslagna finalen (ska inte avslöja mer) är nog den finaste actionscenen jag någonsin sett.

Eric som älskat fotboll hela sitt liv har inte varit på en match på tio år. Det är helt enkelt omöjligt med hans låga brevbärarlön och de biljettpriser som råder i England nu. Jag är så glad att vi inte är där. Det är ju derbydags ikväll.

/Moa

Höstens filmtips

Ojojoj ibland är det mycket man inte hinner med. Det kanske ni har sett här på bloggen också, men nu syftade jag mest på film. Ibland finns det inget alls jag vill se och nu är det plötsligt hur mycket som helst. Och det är svårt att göra motsvarande att-läsa-högar av filmer, iaf om man helst ser dem på bio. Här är min måste-se-lista:

Inglourious basterds – Såklart man måste se Tarantinos nya, och roligt (?) tema dessutom.

Brustna omfamningar – Jag <3 Almodovar. Fantastiskt foto och dialog och så kan man ju passa på att öva lite spanska..

Flickan - Inte helt vanligt med filmer som utspelar sig helt kring en ensamlämnad tioåring.

Man tänker sitt – Såhär står det om filmen ”Man tänker sitt är en hyllning till naturen och till människorna som inte riktigt passar in.”

Prinsessa - Av Teresa Fabik som gjorde Hip hip hora. Också den här om i det här fallet en tjej som inte riktigt passar in.

LooKing for Eric – Ken Loach är en av mina favoritregissörer, både när han är jättepolitisk (tex Land och frihet) och när han bara är ganska politisk (t ex Raining stones). Det här är ovanligt nog nån slags feel goodfilm om och med exfotbollsspelaren Eric Cantona.

Flickan som lekte med elden – Ok jag vet inte om den är så bra men man måste ju (och jag gillade ju ettan, till skillnad från Malin här på bloggen)

Ponyo - Anime av fantastiska Hayao Miyazaki, som tidigare med en självständig flicka i huvudrollen.

Videocracy - Dokumentär om hur man skapar en diktatur med hjälp av skräp-tv. Hur Berlusconi sakta men säkert tar kontroll över precis allt i Italien.

Det var det det. Listan är klar, nu ska jag bara se allt också. Fatta trevlig biohöst! (Återkommer efter biobesök)

/Moa

Remake av klassiker

Flera nyinspelningar av 80-tals filmer är på gång under det närmsta året. Först ut är klassiska Fame från 1980 om eleverna på New York  City High School for the Performing Arts. Nya filmen har premiär 9 oktober.

Även en ny version av Dirty Dancing är tydligen på gång. Varför förstår jag inte. Det behövs ingen ny, originalet är ju superbra! Jag och min syrra (spec. min syrra) kan nästan alla repliker i hela filmen.

/Malin

Nick & Norahs oändliga låtlista

 

En natt i New York. Nicks och Norahs vägar korsas, igen och igen. Musik, dans och hångel på de mest besynnerliga ställen gör natten näst intill oändlig.

Handlingen i Nick & Norahs oändliga låtlista, skriven av Rachel Cohn och David Levithan, utspelar sig under en enda natt. Författarna låter Nick och Norah berätta i vartannat kapitel, vilket är spännande då de ibland har helt olika tolkningar av sin gemensamma situation. En bok om kärlek, vänskap och musik som man blir glad av!

Den finns även som film om Nick och Norah (bilden till höger).

Se om bok och film finns på biblioteket.

/Ann-Sofie

HP6 rapport FET SPOILER

Jag undvek ju recensionerna av Harry Potter and the half blood prince innan jag såg filmen och det var nog bra. Så ni kan ju skippa att läsa den här innan ni har sett den…

Glad överraskning: Jag gillade den verkligen! Svd skriver i sin recension: ”den som aldrig läst Harry Potter och inte behöver bekymra sig över troheten mot boken kan i stället glädjas åt ett välgjort stycke filmhantverk, laddat med ögonblick av rent filmisk magi.” Och den är verkligen inte trogen. Grunddragen är ju desamma som i boken, men historien med halvblodsprinsen är väldigt väldigt nedtonad, titeln blir mycket mer obegriplig än i boken.

Likaså är Harrys och Dumbledores resa väldigt koncentrerad, till skillnad från i boken där den som jag upplevde det tog hur lång tid som helst. I Svd:s recension kan man anta att den som har läst boken vill ha en exakt filmatisering. Jag håller verkligen inte med. Trots att jag har läst boken flera gånger blev det spännande just för att en hel del saker var ändrade och hela delar tillagda.

Och problemet med en del av de tidigare Harry Potterfilmerna tycker jag har varit att de försöker få med lite av allt. Det som då offras är dels skildringen av relationerna (bara specialeffekter), dels det filmiska. Det blir liksom mer av en redogörelse för de för framtiden viktiga händelserna än en film som fungerar i sig själv. Och så är det alltså inte här.

Intressant hur Dumbledore är gjord betydligt mer förvirrad och otrevlig i filmen än i boken, antar att det lägger grunden för förståelsen av honom i nästa film. Och åh vad jag tyckte om att man får följa Malfoy lite, han blir liksom Snape någon bok tidigare mer en person man faktiskt förstår och kan känna med. En sak som filmen faktiskt gör är att delvis flytta berättaren från Harry, ibland får vi veta saker han inte vet. Så är det mycket mer sällan i böckerna.

Jag blir lätt allergisk av allt hångelfokus men här är det faktiskt flera gånger riktigt roligt. Överhuvudtaget är det mycket humor (som vanligt, det är ju böcker med lite av allt). Fast nästan roligast är nog när Harry har tagit Felixelixiret.

Invändningar:
1. Ginnys roll är väldigt nedtonad och hon är mycket mer meningslös än i boken. Väldigt synd eftersom hon är en av mycket få tjejkaraktärer som inte har en klassisk tjejroll. Och kom igen varför – VARFÖR – ska hon knyta Harrys skor? Ok att hans funktion i böckerna är Jesus men droppa såna saker tack!

2. Så där ser inte Slughorn ut!

3. Jaja jag fattar att han som spelade Tom Riddle/Dolder som tonåring tidigare väl är för gammal nu men den där vattenkammade pojken ser inte alls ut som han.

/Moa

Titta ett bibliotek!

HP6

Idag är dagen då jag ska se Harry Potter and the half blood prince, den sjätte Harry Potterfilmen.

Jag har anat mig till tvåor i betyg i tidningarna men vill inte, vill inte läsa recensionerna. Fast jag anar att den kanske inte blir så bra. Ni som har läst alla böckerna vet ju att den är väldigt annorlunda än de andra böckerna (ok den sjunde avviker också), det är liksom mycket mer psykologi och mindre action och lite av en antiklimaxtransportsträckebok.

Men ska bli spännande att se vad de gör av den. Hoppas på mer karaktärsutveckling och mindre specialeffekter (annars blir det inte så mycket kvar).

Längtar hursomhelst. Trailern kan du se här nedanför.

/Moa

Pojken i randig pyjamas

Nu har jag både läst boken och sett filmen Pojken i randig pyjamas (boken är skriven av John Boyne). Vi har tipsat om boken förut på bloggen (här), men den är så bra så jag måste få tipsa om den igen.

Berättelsen skildrar förintelsen ur en nioårig tysk pojkes perspektiv. Pojken Bruno flyttar med sin familj till pappans nya arbestort Allt Svish. Deras hus ligger alldeles bredvid ett koncentrationsläger, men Bruno förstår inte vad det är och varför han inte får leka med alla barn som finns där inne. När Bruno smiter ut på en upptäcksfärd träffar han pojken Shmuel som finns på andra sidan stängslet. Bruno och Shmuel börjar prata med varandra och blir så småningom goda vänner.

Filmen var väldigt bra, men den slår inte boken som verkligen är superfin. Både bok och film finns på biblioteket, så låna, titta och läs!

/Ann-Sofie

En annan bok som blev film: Gilbert Grape

Jag läser en hel del deckare, men har fortfarande inte läst Dennis Lehane. Han står högt upp på min lista. Shutter Island, som Malin skrev om tidigare, ser jag verkligen fram emot i höst, inte minst för att Leonardo DiCaprio har en av huvudrollerna i filmen.

Apropå DiCaprio. Han fick sitt genombrott i Lasse Hallströms finfina film Gilbert Grape (1993). Filmen är baserad på Peter Hedges bok om Gilbert Grape, en ung kille som lever med sin mamma, som på grund av sitt tröstätande inte längre kan lämna huset, och sina knasiga syskon. Gilbert har ett stort ansvar för den yngre brodern Arnie (spelad av DiCaprio i filmen) och har inte mycket till eget liv. En både rolig och rörande skildring. Läsvärd!

/Johanna

en bokfilm till

För några veckor sen läste jag Patient 67 av deckarförfattaren Dennis Lehane. Jag läser väldigt sällan deckare, jag har liksom aldrig riktigt fattat grejen. Men Patient 67 har så många pratat om och sagt att den är SÅ bra och att slutet bara är SÅ coolt, tankeväckande, speciellt.. Så till slut gav jag efter, och den var faktiskt rätt bra. Boken handlar om polisen Teddy Daniels som får i uppdrag att utreda en rymning från ett av landets mest väbevakade fängelser för psykiskt sjuka brottslingar. Fängelsesjukhuset ligger på en ö, men nu har en kvinna på något sätt lyckats rymma. Daniels och hans kollega kommer till fängelset och möter chefer som inte vill berätta något och kryptiska meddelanden från den förrymde fången. Det som jag verkligen gillade med boken är att den innehåller så många twists. Man tror att man har löst gåtan, men då vänder handlingen och man fattar återigen ingenting. Och slutet är verkligen speciellt…

I alla fall så kommer boken som heter Shutter island i original på bio i oktober. Många av Lehanes böcker har redan filmatiserats ex. Mystic River.

/Malin

favvoböcker blir film

En av mina favvoböcker är Tusen gånger starkare av Christina Herrström. Boken handlar om en vanlig niondeklass på en skola där lärarna och rektorerna precis har insett att det här med jämställdhet är viktiga grejer. För den här klassen är ungefär som många andra skolklasser. Killarna hörs och syns, pratar utan att räcka upp handen och sticker ifrån bildlektionerna och lämnar tjejerna med att plocka undan efter dem. Men så börjar nya tjejen Saga i klassen som blir förbannad över att det är killarna som styr och ställer i klassen. Hon får tjejerna att ifrågasätta orättvisorna, men då blir både killarna och alla lärare på skolan plötsligt förbannade på tjejerna….

Nu ska Tusen gånger starkare bli film och kommer upp på bio någongång under 2010. JA!

En annan bok som tydligen ska bli film är supersorgliga Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl som handlar om Tina som försöker hantera sorgen över hennes tvillingsysters död. Åh, vad jag grät när jag läste den! Biopremiär även på den under 2010.

/Malin