Manga: Nana

Vi har ju skrivit en hel del om serier här på bloggen men den del av serier som kallas manga har det blivit rätt lite av. Jag har precis läst en manga som heter Nana av Ai Yazawa. Till skillnad från flera av de i Sverige mer uppmärksammade mangaserierna riktar sig den här inte till killar i mellanstadieålder utan tjejer från ca 15 (mangaserier har väldigt uttalade målgrupper till skillnad från de flesta andra böcker, lite trist tycker jag).

Serien som liksom många andra mangor är väldigt snygg handlar om två olika personer som båda heter Nana och är ca 20 år. Bild på båda finns nedan, gissa vem som är vem…

Den första Nanan vi möter är en väldigt osäker tjej som satsar allt på kärleken, men tyvärr brukar det misslyckas – gång på gång på gång. Hon lyckas inte riktigt fundera på vad hon själv vill med sitt liv utan hänger upp det på olika killar som innebär problem av olika slag – antingen är de inte intresserade eller så är de det, men också gifta.

Den andra Nana är inte särskilt lik den första. Hon spelar i ett band som precis är på väg att slå riktigt stort. Hon får tårtor och nallar från fans och vill verkligen satsa på musiken. Men det blir problem i bandet och vad ska hon göra nu? Flytta till Tokyo eller stanna kvar i småstaden?

Det här är första delen av oklart planerat antal och den här delen är mest till för att man ska få lära känna karaktärerna, vilket man faktiskt gör, mer och mer. Jag anar mig också till att den förstnämnda Nana (som är extremt irriterande, jag vill typ skrika åt henne) kommer att bli lite mer självständig i kommande böcker.

Jag har bara läst den första men det finns två till här på bibblan och en fjärde är på väg. Du hittar dem som vanligt på mangahyllan längst till höger i chill. Läs här vad mangabibliotekarien skriver om serien.

/Moa

Feministiska serier (igen)

Apropå att Sara Granér har utställning på Kulturhuset, som Malin skrev om nedan. Sara Granér tillhör en grupp serietecknare som heter dotterbolaget och består av feministiska serietecknare (såna vi gillar här på bloggen, att döma av vilka serier vi skriver om..). Kolla in deras hemsida här, och provläs fanzines! Vi har Dotterbolagets antologi här på bibblan, kolla om den finns inne!

Av de mindre etablerade gillar jag framförallt Nina Lahtinen och Karolina Bång, här får ni ett smakprov från den sistnämnda, tagen från etc.se:

/Moa

Ny Nemi!

Äntligen ett nytt Nemi-album på G, Nemi 7, som ska utkomma den 15 juni. Såhär beskrivs boken på Bokia:

”Nemi har blivit en liten aning äldre, och runt omkring henne skaffar fler och fler av vännerna barn. Smått desperata Cyan träffar en ny drömprins – det är bara det att Nemi träffat honom först. Vår kolsvarta hjältinna har roligt åt detta och konstaterar att ingen kille duger åt henne särskilt länge. Hon provar sig ändå fram genom halvdöva musiker, falska marknadsförare och andra ”average schmucks”. Samtidigt slår hon nya drinkrekord, bygger IKEA-möbler med frustrerande resultat och upprörs över byråkrati, skönhetsideal och vanlig idioti. Nemis sjunde album är precis som sin huvudperson svart på utsidan men färgglad inuti.”

Superfin framsida har den också!

/Ann-Sofie

Seriefrossa!

På sistone har jag läst en massa bra serier. Bäst är nog Liv Strömquists seriealbum Einsteins fru och Hundra procent fett. Liv Strömquist skriver samhällskritik på ett väldigt roligt sätt och lyfter fram könsmönster i samhället -perfekt att läsa såhär kring Internationella kvinnodagen!

Nina Hemmingssons seriealbum Jag är din flickvän nu ger med sina originella bilder en rolig och ironisk vinkling på livet, relationer och samhället.

I Marjane Satrapis självbiografiska seriealbum Persepolis får vi  följa Marjane från hennes uppväxt i Iran efter den islamistiska revolutionen till vuxenlivet och exil i Europa.

Lite mer lättsmält underhållning kan man få från serien Nemi av norska Lise Myhre. Senaste albumet heter Nemi 666. Nemi är en svartrockartjej med barnasinnet i behåll som älskar choklad, hårdrock och Sagan om Ringen. Författaren Lise Myhre på bilden till höger!

/Ann-Sofie

Dramacon

Jag som annars inte brukar tycka om manga blev nyligen tipsad om serien Dramacon, skriven av Svetlana Chmakova. Serien handlar om Christie och hennes pojkvän Derek som tillsammans har skapat en mangaserie och åker till ett animekonvent för att göra reklam för den. Christies pojkvän spenderar den mesta tiden med att flörta med andra tjejer och Christie har inte speciellt roligt –tills hon träffar Matt. Matt är en hemlighetsfull kille som alltid går med solglasögon på (och som faktiskt har stora likheter med Twilight-Edward!) och Christie och Matt får omedelbart känslor för varandra. Det är inte helt enkelt dock, då konventet snart är slut och det är ett helt år till nästa gång. Den här mangan tyckte jag om, den är rolig och romantisk!  Volym 1 och 2 finns på biblioteket.

/Ann-Sofie