Maffiasommar

blir det ju! Såg precis att SVT repriserar Sopranos, en av mina favoritserier. Jag har väldigt svårt att motstå den buffliga Tony Soprano och hans anhang. Så har du inte sett serien från början finns chansen nu, när SVT visar de fyra första säsongerna. Första avsnittet på fredag 22.45. Läs mer om serien här.

/karin

True blood

Alla ni som älskar vampyrer har förhoppningsvis kollat in den fantastiska serien True Blood som går på Canal+ nu men också (förmodligen? förhoppningsvis!) kommer visas i SVT senare i höst. Serien är baserad på Charlaine Harris böcker om Sookie, hjältinnan som kan läsa allas tankar vare sig hon vill eller inte och bland annat därför föredrar att hänga med vampyrer, eftersom deras tankar inte överfaller henne (och så är de ju lite mindre fördomsfulla än människorna). Kolla här om Dead until dark, boken som första säsongen baseras på finns inne.

Vampyrer har som vi vet varit tokigt hett länge nu och det är lite roligt att se vilket fokus man lägger på vampyrerna. I Twilightserien kämpar ju vampyrerna för att inte behöva dricka människors blod (en del av dem iaf) och i True Blood hanterar de det genom att dricka köpeblod på flaska. Jag har bloggat om handlingen på gamla KarmaKult så jag ska inte skriva mer om det igen. Men jag måste rätta mig själv efter att ha tjyvkollat lite på säsong 2: Sookie är inte alls irriterande längre, jag gillar henne verkligen jättemycket. Och serien blir förresten överhuvudtaget bara bättre och bättre. Missa inte!

/Moa

Bild 1 på Tara (Rutina Wesley) och Sookie (Anna Paquin).
Bild 2 på Eric (Alexander Skarsgård) som då och då pratar det mystiska språket svenska…

Det där med klassiker

Ann-Sofie skrev nedan om att bli sugen på att läsa klassiker för att man har läst en ny bok som liksom hänvisar till klassikerna. Jag tycker att det här är en rätt rolig grej. Själv har jag för första gången i mitt liv sedan tvångsläsningen på gymnasiet läst Selma Lagerlöf. Helt frivilligt.

Den direkta orsaken är (förutom Sara här på bloggen) att John Ajvide Lindqvist (som vi skrev om typ tusen gånger på gamla KarmaKult, googla karmakult +ajvide så ser du) brukar lyfta fram Selma Lagerlöf som en av sina absolut största inspiratörer. Och nån som inspirerat en av mina favoritförfattare kan ju inte vara helt dum tänkte jag. Och det stämde faktiskt. Började med Herr Arnes penningar. Det tar en liten stund att komma in i det gammaldagsa språket men när man vant sig är det grymt. Herr Arnes penningar är en spökhistoria om en mördad familj där dottern går igen. Bra men inte så läskig.

Körkarlen däremot som ingick i samma samling som den jag läste (den här fina pocketen med bruna blommor på) är riktigt obehaglig. Körkarlen är nämligen dödens slav. Den som har otur nog att vara sist att dö på det gamla året får inte vila i frid utan tvingas åka runt och hämta de döda under hela det nya året. Genom att säga några nyckelord hämtas personens själ. Brrr.

Kom att tänka på en serie som jag följde för ett tag sedan, Dead like me – någon som sett? Handlar om George, en helt vanlig tjej med ett aptråkigt liv, bara det att hon inte har något liv, hon dör i första avsnittet av en toastol som faller ner från ett flygplan och tillbringar resten av tv-serien med att vara en reeper, dvs en person som tar människors själar precis innan de dör. Väldigt bra och mycket roligare än det låter.

Det är ett tag sedan jag såg den men jag rekommenderar.

/Moa