Galghumor

Träffsäker galghumor – så beskrevs den här boken när den belönades med Augustpriset nyligen. Och Majas berättelse, som börjar med att hon sågar av sig tummen i slöjdsalen, är verkligen bisarrt rolig när hon betraktar sina motgångar.

Maja är emo, går estetiskt program på gymnasiet, och bor hos sin pappa. Varannan helg tar hon tåget till mamma i Norrköping. Mamma som under hela uppväxten varit svår att nå, knepig och kall.

Torsdagen när Maja sågar av tummen svarar mamma inte i telefon. Och hon ringer inte tillbaka fastän de lämnat flera meddelanden. Var är mamma? Varför hör hon inte av sig? Bryr hon sig inte om att Maja är skadad?

Maja beger sig ändå till Norrköping när helgen kommer. När mammans lägenhet står tom hamnar hon på en fest hos grannen och träffar en kille.

Det händer hela tiden nya saker, samtidigt oroar sig Maja jättemycket för sin mamma och försöker förstå sig på henne. Sökandet ger boken ett extra spänningsmoment och på slutet när allt faller på plats blir det också rätt sorgligt.

/Sara L

En lång sommar och ganska lite läst

Ja det har varit en lång sommar men nu är jag tillbaka igen på biblioteket i Solna C. I sommar har jag bland annat läst två böcker av Jodi Picoult ; ”Allt för min syster” och ”Skulden”. Jag tycker att Picoult är ganska intressant, hon skriver om väldigt olika saker men det handlar alltid om svåra val på något sätt.  Dessutom är hon lättläst så för mig är det bra sommarläsning.

”Allt om min syster” handlar om Anna som kommit till världen just för att rädda livet på sin äldre syster Kate. Kate har cancer, och Anna är framtagen för att matcha henne perfekt och kunna donera stamceller, blod osv. När boken börjar har Anna blivit 13 år och ska donera sin njure till Kate. Då bestämmer hon sig för att anlita en advokat för att få möjligheten att själv bestämma över sin egen kropp. Intressant och ganska sentimentalt mot slutet ska väl tilläggas. 

”Skulden” utspelar sig hos amishfolket. Där hittas en natt ett dött nyfött barn i ladugården hos en amishfamilj. Allt tyder på att det är Katies barn, den unga ogifta dottern på gården. Men hon nekar och försvarsadvokaten Ellie tar uppdraget att försvara Katie. Framförallt får läsaren följa Ellie och hur hon förändras som människa av att jobba och bo hos familjen. Spännande in i det sista.

/Karin

Johanna Lindbäcks senaste….

Vi på Karmakult gillar Johanna Lindbäcks böcker. Vi har bloggat om En liten chock och Min typ brorsa. Nu har jag läst Johanna Lindbäcks senaste, ja det var ju ett tag sedan den kom men jag ligger visst lite efter…

”Tänk om det där är jag” påminner väldigt mycket om de två tidigare böckerna, en portion romantik, en portion vänskap och så någon konflikt att toppa upp det med. Nu låter det som jag är kritisk men det är jag inte egentligen. Intrigen är såhär; Agnes och hennes familj flyttar till Umeå från Stockholm och Agnes är egentligen bara glad för flytten. Första året i gymnasiet var katastrof för Agnes, hon har inte hittat några kompisar och känner sig utanför. Från att ha varit en ganska trygg tjej känner hon sig helt plötsligt osäker hon känner sig ful och konstig och börjar undra varför ingen vill vara med henne. I Umeå ska allt bli annorlunda har hon tänkt, hon ska vara uttåtriktad, glad och rolig så att hon får nya vänner. Redan första veckan träffar hon grannen Adam som också visar sig gå i hennes nya klass. Hon blir genast medbjuden på fest och även om Agnes känner sig osäker emellanåt så känns det som att Umeå blir bra. Kärleksproblem ingår förstås i boken och allt är skrivet på ett lättsamt och skönt sätt. 

Men jag kan inte komma ifrån att jag jämför boken med Emma Granholms fantastiska Ett annat liv som ju har samma tema; att komma ny till en klass och tänka NU, nu ska jag visa alla hur söt/rolig/trevlig jag är och nu ska allt bli annorlunda. Granholm bok är mycket mörkare, vassare och går mer på djupet in och beskriver gruppdynamik och vad man kan tänka sig att göra för att passa in och höra till.  Men ”Tänk om det där är jag” är helt klart mysig och läsvärd.

/karin

Blod!

Jag associerar direkt till någon smaskig deckare när jag ser Åsa Anderberg Strollos nya ungdomsroman ”Blod”. Titeln är i maffigt röd och en ung tjej blickar ut mot läsaren.

Men nu rör dig sig inte om mord inser när jag läser baksidestexten utan om blodsband. Ida råkar hitta ett brev på sin mammas skrivbord som antyder att hennes pappa David kanske inte är hennes biologiska pappa. Det blir naturligthvis en omtumlande tid för Ida, men som tur är har hon sina vapendragare, hennes två bästa vänner Nisa och Julia.

Åsa Anderberg Strollo har också skrivit ”Bryta om”, som blev nominerad till augustpriset 2007. ”Blod” är inte en lika stark bok tycker jag. Idas dilemman kring hennes ursprung och sina föräldrar rycker aldrig tag i mig. Framförallt förstår jag inte riktigt föräldrarnas beteende, och det blir alltför många stickspår i berättelsen med en spriande kärlekshistoria och skildringen av den vanliga maktkampen i skolan.  Jag skulle velat haft mer fokus på grundberättelsen och slutet känns lite tveksamt, utan att avslöja för mycket. Men jag inser också att jag är extra kritiskt för jag tyckte väldigt mycket om ”Bryta om”.

/karin

Augustnominerade böcker del två: Kulor i hjärtat av Cilla Naumann

kulor i hjärtat

Att gå på högstadiet är ju inte det lättaste, det tror jag de flesta kan skriva under på. Osäkerheten, både när det gäller sig själv och andra är total och för mig kändes det som att varje lilla sak var så himla viktig. Så här i  efterhand kan man se att man verkligen gick med nerverna utanpå hela tiden och oj vad jobbigt det var. 

”Kulor i hjärtat” består av åtta berättelser som alla handlar om Tom som går på högstadiet. En obehaglig cykelfärd, en inblick i vuxenvärldens fylla och otrohet, ett uppdrag som barnvakt åt två vilda femåringar, det låter ju inte så spännande kanske. Men för Tom får de här händelserna stor betydelse kanske just för att de händer under en period i livet där man är mellan barn och vuxen.

Jag tycker om boken just för att den handlar om så vardagliga ting, sedan är den kort och lättläst också.  Men i mina ögon kanske inte en augustvinnare.

/Karin

Spännande och skrämmande!

Lene Kaaberbøl heter den danska författaren som har skrivit den superbra skämmerskeserien. Serien börjar med boken Skämmerskans dotter, som handlar om Dina Tonerre. När Dina ser någon i ögonen kan hon se alla handlingar som en person skäms över att ha gjort, en förmåga som hon ärvt av sin mor. Det är inte många som vågar se henne i ögonen, vilket leder till att hon har svårt att få vänner. När Dinas mamma blir kallad till Dunarks borg för att få en man att erkänna ett mord, blir Dina indragen i en skrämmande kamp och måste lära sig använda sin gåva. Extremt spännande och bra!

Den senaste boken av Lene Kaaberbøl heter Skuggporten. Den är lite mer spökig och övernaturlig än Skämmerskans dotter. Boken handlar om Anna som är 14 år och stum. Anna bor i ett växthus med sin pappa. Växthuset ligger bredvid deras gamla hus, men dit får Anna inte gå för pappan säger att huset är farligt. Annas mamma försvann när Anna var sju år och pappan vägrar berätta vad han vet om det. Nu har Anna börjat höra mamman ropa på hjälp inne i hennes huvud, och bestämmer sig för att leta upp henne. Hon börjar undersöka huset och hittar en målad cirkelformad symbol på golvet med en nyckel i mitten -skuggporten. Genom porten kommer hon till Nattlandet där hon ger sig ut för att hitta sin mamma och i slutändan även får veta vem hon själv är. I Nattlandet finns likskuggor och massor av andra skrämmande varelser. Även den här boken är väldigt spännande och Lene Kaaberbøl skriver på ett väldigt fängslande sätt.

/Ann-Sofie

En annan bok som blev film: Gilbert Grape

Jag läser en hel del deckare, men har fortfarande inte läst Dennis Lehane. Han står högt upp på min lista. Shutter Island, som Malin skrev om tidigare, ser jag verkligen fram emot i höst, inte minst för att Leonardo DiCaprio har en av huvudrollerna i filmen.

Apropå DiCaprio. Han fick sitt genombrott i Lasse Hallströms finfina film Gilbert Grape (1993). Filmen är baserad på Peter Hedges bok om Gilbert Grape, en ung kille som lever med sin mamma, som på grund av sitt tröstätande inte längre kan lämna huset, och sina knasiga syskon. Gilbert har ett stort ansvar för den yngre brodern Arnie (spelad av DiCaprio i filmen) och har inte mycket till eget liv. En både rolig och rörande skildring. Läsvärd!

/Johanna

Hemsökt hus

Det har varit lite spöktorka i bloggen på sistone så jag tog saken i egna händer och läste Inkräktarna av E. E. Richardson. I boken får vi följa med när Joel och hans storasyster Cassie och deras familj flyttar in i ett stort hus som stått öde i många år. Inte nog med att huset är i ett akut behov av renovering, Joel och Cassies mamma har nyligen träffat en ny man som också har egna barn och tillsammans ska de nu leva i det nya huset. Cassie sätter sig på tvären från första början, men Joel är försiktigt optimistisk tills det börjar hända kusliga saker i hans rum. Snart början han se syner och om nätterna drömmer han mardrömmar. Ganska snart står det klart för Joel att allt inte står rätt till med det nya huset, men kommer Cassie och de andra att tro honom? En väldigt spännande rysare att se fram emot till sommarlovets läsning.

/Johanna

Knockout

Jag har precis läst ut boken Knockout. Boken är skriven av Markus Zusak, författaren till den jättefina  boken Boktjuven. Knockout, som är Zusaks debutroman, är en tunn bok som tidigare har kommit ut i Sverige med titeln Hundår. Boken handlar om Cameron och hans bror Ruben. Cameron försöker hitta sin plats i tillvaron och försöker ta sig ur rollen som förlorare. Vartannat kapitel i boken är verklighet och vartannat är dröm, där vi får veta vad Cameron drömmer på nätterna och hur han bearbetar dagens händelser. Jag tycker jättemycket om det här upplägget samt Markus Zusaks speciella sätt att skriva på. Däremot kändes boken lite för tunn för att man skulle hinna lära känna karaktärerna i den.

Det finns dock en uppföljare till boken, Fighting Spirit, där man fortsatt får följa bröderna Cameron och Ruben. Här blir bröderna rekryterade till en illegal boxningscirkus och börjar boxas för att överleva. Ruben vinner ofta medan Cameron förlorar. Cameron blir dock publikens favorit genom sitt mod och sin beslutsamhet.

 

Författaren Markus Zusak är 33 år gammal och bor i Sydney, Australien. Han berättar i en artikel i SvD att Boktjuven tog tre år att skriva samt att hans mamma kommer från Tyskland och hans pappa från Österrike och han fick sin inspiration till boken från deras berättelser om andra världskriget. I DN berättar han att han vågade ta ut svängarna med Boktjuven för att han ändå inte trodde att boken skulle bli läst. Tur för oss, annars kanske den inte hade blivit så bra som den blev!

Se vad vi har av Markus Zusak på biblioteket.

/Ann-Sofie

Vad är så skört att det bryts om man säger dess namn? medmera

          

Jag läste Vad är så skört att det bryts om man säger dess namn? i solskenet i helgen. En fin bok om kärlek och ungdom och död som Karin skrivit om tidigare, på gamla karmakult. Klart läsvärd!

När jag hade läst den kom jag att tänka på några andra norska urbana ungdomsböcker. De kom för några år sen och de handlar också om en ung man och kärlek, men mycket mer. Det  är Jon Ewos trilogi om Adam, som börjar med Solen är en fet gud, och fortsätter med Månen suger och Jorden är tuff och naken.

I Solen är en fet gud är huvudpersonen Adam besatt av tanken på att bli vuxen och skriver en lista med kriterier på vuxenhet som han sen försöker bocka av.  Böckerna är roliga, texten kan spåra ur och bli större och större eller haka upp sig ibland. De är lite allvarliga och handlar bra om att vara sådär mitt emellan barn och vuxen. Och inte minst är de fulla av Adams vansinniga konstnärliga föräldrar.

/Sara