klassiker+zombie=film

I våras skrev jag om boken Stolthet och fördom och zombier. Där har originalhistorien skriven av Jane Austen pimpats med zombier och pestsjukdomar. Idag läste jag att boken även kommer att bli film. Huvudrollen kommer att spelas av Natalie Portman och hon kommer också producera filmen. Det kommer att bli kul att se! Undrar när den kommer på bio?

/Malin

Doktor Glas

Jag är rätt såld på klassiker. Allra mest gillar jag nog böcker som är skrivna av en engelsk eller svensk författare under mitten av 1800-talet eller början av 1900-talet. En av mina favvoböcker är Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. I Doktor Glas funderar Söderberg över om det någon gång kan vara moraliskt försvarbart att ta livet av en människa. boken handlar om läkaren Tyko Glas som på avstånd är förälskad i sin patient Helga. Helga ber Glas om hjälp att han ska förmå hennes man pastor Gregorius att avstå från sina ”äktenskapliga plikter”. När Gregorius vägrar bestämmer sig Glas för att ta livet av honom.

Just nu läser jag Mordets praktik som handlar om Doktor Glas. Men här får vi istället följa en läkare som är övertygad om att Hjalmar Söderberg har använt honom som inspiration för att skriva Doktor Glas.

 

/Malin

Svindlande höjder

Just nu läser jag Svindlande höjder av Emily Brontë. Och vad passar då bättre än att samtidigt lyssna på den fantastiska låten Wuthering heights av Kate Bush. Enjoy!

 

/Malin

Det där med Selma

Jag och Lagerlöf: Jag har pratat en del om henne på sistone men framför allt har jag äntligen kommit mig för att läsa. Det är ju knepigt med de här böckerna man ska läsa i skolan och som man inte kan gilla bara därför.  Tack och lov var första gången jag tvingades till Lagerlöfläsning först härom året, så jag var inte så motvillig.

I vinter när den här fasen började, började jag med att läsa En herrgårdssägen. Den kom i samma gamla bok som Herr Arnes penningar som jag genast fortsatte med. Sen har det fortsatt, med Kejsaren av Portugallien, Körkarlen och ännu fler. 

Jag vet inte riktigt varför jag älskar dem. Kanske för att de handlar så mycket om kärlek och galenskap. Kejsaren av Portugallien är ett bra exempel. Den handlar om fattiga Jan som första gången känner kärlek första gången han ser sin nyfödda dotter. Han bestämmer att hon ska heta Klara Fina och hon är en fantastisk unge, smart och duktig och vacker. Far och dotter är de bästaste bästa vänner. När Klara Fina är nästan vuxen får familjen problem, de måste snabbt få fram massor av pengar för att kunna bo kvar i stugan där de bor. Då ber hon om att få fara till Stockholm för att tjäna ihop pengar.

När Jan förstår att hon reser för att hon vill ut i världen och inte för att hon måste krossas hans hjärta. Och sedan, när hon inte hör av sig och inte skickar pengar fastän han väntar och väntar blir han allt mer galen. Han börjar kalla sig Kejsaren av Portugallien och han väntar på att Kejsarinnan Klara Fina ska komma med guldlejon och betjänter och ta honom med sig.

Läs den, eller läs En herrgårdssägen – den innehåller episk kärlek, stora affärer som går åt skogen, mer galenskap - och dessutom skendöd!

/Sara

Det där med klassiker

Ann-Sofie skrev nedan om att bli sugen på att läsa klassiker för att man har läst en ny bok som liksom hänvisar till klassikerna. Jag tycker att det här är en rätt rolig grej. Själv har jag för första gången i mitt liv sedan tvångsläsningen på gymnasiet läst Selma Lagerlöf. Helt frivilligt.

Den direkta orsaken är (förutom Sara här på bloggen) att John Ajvide Lindqvist (som vi skrev om typ tusen gånger på gamla KarmaKult, googla karmakult +ajvide så ser du) brukar lyfta fram Selma Lagerlöf som en av sina absolut största inspiratörer. Och nån som inspirerat en av mina favoritförfattare kan ju inte vara helt dum tänkte jag. Och det stämde faktiskt. Började med Herr Arnes penningar. Det tar en liten stund att komma in i det gammaldagsa språket men när man vant sig är det grymt. Herr Arnes penningar är en spökhistoria om en mördad familj där dottern går igen. Bra men inte så läskig.

Körkarlen däremot som ingick i samma samling som den jag läste (den här fina pocketen med bruna blommor på) är riktigt obehaglig. Körkarlen är nämligen dödens slav. Den som har otur nog att vara sist att dö på det gamla året får inte vila i frid utan tvingas åka runt och hämta de döda under hela det nya året. Genom att säga några nyckelord hämtas personens själ. Brrr.

Kom att tänka på en serie som jag följde för ett tag sedan, Dead like me – någon som sett? Handlar om George, en helt vanlig tjej med ett aptråkigt liv, bara det att hon inte har något liv, hon dör i första avsnittet av en toastol som faller ner från ett flygplan och tillbringar resten av tv-serien med att vara en reeper, dvs en person som tar människors själar precis innan de dör. Väldigt bra och mycket roligare än det låter.

Det är ett tag sedan jag såg den men jag rekommenderar.

/Moa

Pride and prejudice and zombies

Det här kan vara den roligaste idéen jag har sett på länge. Jane Austens klassiker Stolthet och fördom i zombietappning.

Enligt förlaget innehåller boken ”the original text of Jane Austen’s beloved novel with all-new scenes of bone crunching zombie action”.

Och handlingen då? Jo, en mystisk pestsjukdom har drabbat den engelska byn Meryton och de döda återvänder från gravarna. Hjältinnan Elizabeth Bennet har bestämt sig för att utrota de vandrande döda, men blir distraherad av den arrogante Mr Darcys ankomst…

Kärlek, klassikerläsning och zombies. I en och samma bok! Låter ju för bra för att vara sant. Boken utkommer i april. Vill läsa!

/Malin

Svindlande höjder/ Twilight

Jag är liksom Malin här på bloggen ett stort Twilightfan. Jag är säkert inte den enda som blev nyfiken på klassikern Svindlande höjder när jag läste Twilight. Svindlande höjder är nämligen en av huvudpersonen Bellas favoritböcker, som hon har läst flera gånger om. Så som ett äkta Twilightfan var jag ju också tvungen att läsa den.

Svindlande höjder, skriven av Emily Brontë, handlar om den förödande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine som får konsekvenser i flera generationer framåt. När Catherine gifter sig med sin barndomsvän Edgar Linton blir Heathcliffs enda mål att få hämnd på Edgar och hans familj.

Edward från Twilight har jämförts med Heathcliff, då de båda är mörka, farliga och hemlighetsfulla. Där slutar dock likheterna, för medan Edward i grunden är godhjärtad är Heathcliff väldigt osympatisk och ibland rent avskyvärd. Svindlande höjder är inte en traditionellt romantisk kärlekshistoria, utan handlar mer om hat och hämndkänslor än om kärlek. Men den har inte blivit en klassiker för intet, det är en väldigt bra bok som absolut bör läsas!

/Ann-Sofie