Gangstrar utan glamour

Har just läst ut Karolina Ramqvists Flickvännen, där titeln syftar på de kvinnor som är just flickvänner till män inom maffia/gängbrottslighet. Det har ju kommit ganska många böcker om tungt kriminella av olika slag, både skönlitteratur (t ex Snabba cash) och facklitteratur (t ex Svensk maffia). Huvudpersonerna i de här böckerna är nästan alltid män, men bara lite finns skrivet om både kvinnor i t ex gäng- eller maffiaverksamhet och kvinnorna runt omkring, de som faktiskt lever nära de här mytomspunna männen.

Ramqvists bok som fokuserar på de sistnämnda kvinnorna är helt fiktiv, man får följa huvudpersonen Karin och lite mer i periferin de andra gangsterflickvännerna.

Dagarna går extremt långsamt där de väntar i sina enorma hus där allt, precis allt, är nytt och välstädat, i ett idylliskt villalandskap. Kläder och pengar har de i överflöd. Men vad de framförallt har ett överskott på är tid. För vad gör man när mannen, den enda faktor man egentligen har valt i sitt liv är borta på ”jobb”? Vad gör man när man inte längre kan ha kontakt med sin familj och sina gamla vänner (eftersom de tycker att man har gjort helt galna livsval)? När man inte egentligen får umgås med de andra tjejerna i samma situation eftersom det innebär en säkerhetsrisk?

Jo man hänger med de andra flickvännerna iallafall och tillsammans ältar man allt. Man funderar, har ångest och bantar. Tar droger, dricker alkohol och kräks. Man fokuserar allt på sig själv och det är inte särskilt roligt. Man är hela tiden rädd för vad som kan hända samtidigt som man har det fruktansvärt tråkigt.

Man kanske, kanske vågar fundera på andra sätt att leva.

En riktigt bra och obehaglig bok där jag fastnade direkt trots att tonen är så låg och tempot så långsamt.

Läs SvD:s, Aftonbladets och DN:s recensioner om Flickvännen.

/Moa

Fängelseliv

Har precis läst El Choco av Markus Lutteman. Boken skildrar den sanna historien om Jonas Andersson, en svensk kille som pga sina spelskulder accepterar ett ”erbjudande” om att smuggla massa kokain från Bolivia till Sverige. De ansvariga på flygplatsen mutas och det ska alltså för Jonas bara vara att gå rakt igenom säkerhetskontroll och tull. Men naturligtvis går något fel och Jonas åker fast. Riktigt ordentligt. Han hamnar i Bolivias mest ökända och mytomspunna fängelse, som är genomkorrupt.

Pengarna styr allt – och handeln sköts av (de maffiaanstrukna) fångarna själva. Har man inga pengar får man varken mat eller cell – man får svälta och sova i korridoren. Har man däremot mycket pengar kan man fixa sig ett riktigt bra liv i fängelset, t ex en femrumslägenhet i fängelsets finaste del, med fri insmuggling av allt man vill ha från utsidan. Problemet för Jonas del är att han trots att han är svensk inte har mycket pengar och det gäller alltså att försöka överleva ändå.

Boken är naturligtvis hemsk och fylld av berättelser om maktmissbruk, misshandel och skräck men också (vilket jag verkligen gillade) samarbete mellan fångarna och en kärlekshistioria med en boliviansk kvinna Jonas träffar (och skaffar barn med!). Flera av fångarna blir hans nära vänner, det är alltså inte en cynisk skildring av fängelset av typen här-har-man-inga-vänner-det-handlar-bara-om-att-smöra-för-rätt-personer.

Jag brukar inte vara så svag för sanna historier, men den här fängslade (heh…) mig verkligen. Samtidigt som man får följa Jonas liv i fängelset och rättsprocessen mot honom får man också veta lite mer om Bolivias historia och narkotikasituation.

/Moa