Vad är kärlek?

Yes! Liv Strömquist är här med ett nytt seriealbum: Prins Charles känsla. En historisk och komisk granskning av den romantiska kärleken som samhällsfenomen. Att läsa hennes serier är lärorikt (en feministisk historielektion) och upprörande (väcker jäklar anamma). Hon får mig att vakna till och reflektera– samtidigt som jag bara måste skratta högt åt hennes sköna humor och vassa penna. Bitskt tecknar hon kändisar som Jerry Seinfeldt, Hugh Grant, Gry Forsell och Whitney Houston. Förra albumet Einsteins fru handlade om historiens mest provocerande pojkvänner, homofobi, biologiska myter och mysrasism. I Prins Charles känsla fortsätter Liv Strömquist nu med ”vårda en man -VM” och ”våra mest älskade torskar”. Var kommer då Prins Charles in i bilden? Jo, med en högst förvirrad känsla kring vad kärlek egentligen är, som nog delas av många..

/Sara L

En lång sommar och ganska lite läst

Ja det har varit en lång sommar men nu är jag tillbaka igen på biblioteket i Solna C. I sommar har jag bland annat läst två böcker av Jodi Picoult ; ”Allt för min syster” och ”Skulden”. Jag tycker att Picoult är ganska intressant, hon skriver om väldigt olika saker men det handlar alltid om svåra val på något sätt.  Dessutom är hon lättläst så för mig är det bra sommarläsning.

”Allt om min syster” handlar om Anna som kommit till världen just för att rädda livet på sin äldre syster Kate. Kate har cancer, och Anna är framtagen för att matcha henne perfekt och kunna donera stamceller, blod osv. När boken börjar har Anna blivit 13 år och ska donera sin njure till Kate. Då bestämmer hon sig för att anlita en advokat för att få möjligheten att själv bestämma över sin egen kropp. Intressant och ganska sentimentalt mot slutet ska väl tilläggas. 

”Skulden” utspelar sig hos amishfolket. Där hittas en natt ett dött nyfött barn i ladugården hos en amishfamilj. Allt tyder på att det är Katies barn, den unga ogifta dottern på gården. Men hon nekar och försvarsadvokaten Ellie tar uppdraget att försvara Katie. Framförallt får läsaren följa Ellie och hur hon förändras som människa av att jobba och bo hos familjen. Spännande in i det sista.

/Karin

Manligheten under lupp

Förr ett tag sedan kom Stephan Mendel -Enks roman tre apor. När jag läste den positiva recensionen kom jag på att vi har ju en annan bok av honom på biblioteket; ”Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet.” Boken är bara runt 120 sidor men väldigt intressant och obehaglig på många sätt och vis. Mendel-Enk  börjar med att ta avstamp i fotbollen. För tidningen Offside intervjuar han några av medlemmarna i Firman boys – några av de mest våldsamma supportrarna. Och han börjar fundera kring de manliga kulturer som finns och vilka lagar och värderingar som styr också lumpen, fotbollslaget eller redaktionen på tidningen han jobbar på. Och han upptäcker att Firman boys tankar inte skilde sig så mycket åt från andra manliga miljöer. Så här beskriver Mendel-Enk vilka värderingar det är som uppmuntras:

”Stå pall. Behärska dig. Var lojal mot gruppen. Offra dig för något större och viktigare än du själv. Den interna hierarkin. Den stenhårda uppdelningen offentlig/privat. Föraktet för svaghet.  Jag kände igen allt för jag är uppfostrad enligt samma principer. Av föräldrar och kompisar, i killgäng, i skolan. [...]”

”Med uppenbar känsla för stil” hinner också diskutera mäns våld mot kvinnor; förskolans förväntningar på  hur pojkar och flickor ska bete sig och mycket mer. Det här är en lättläst bok med ett mycket brännande och viktigt ämne.

/Karin

Miljökatastrof

Miljökatastrofer och pandemier är ju en väldigt aktuellt tema. Börje Lindström har med sin fina bok ”Annas Dagbok” vävt samman en kärlekshistoria med en stor dos spänning och kritik av hur vi faktiskt tar hand om vår jord.

”Annas dagbok” inleds med en förläggarens förord där det berättas att dagboken hittats på en godsvagn i Hallsberg. Troligen kommer dagboken någonstans från Norrland. Och så börjar dagboken där Anna börjar sin dagboksanteckningar med att skriva om den söte killen Adam som hon har spanat in. Vardagsliv för en tonåring alltså. Men som läsare förstår man ganska snart att samhället ser lite annorlunda ut än det gör i dagens Sverige. Jordens resurser är på väg att ta slut, isarna smälter, jorden blir varmare och varmare och läget börjar bli akut, inte bara i Sverige utan i hela världen.  Hela Sverige, inklusive Anna följer dokusåpan ”Skeppet” som handlar om ett forskningsfartyg som undersöker Norra Ishavet. Men i direktsändning dör en av besättningsmännen och rykten börjar gå om ett virus som dödar allt i sin väg. Snart är hela landet i kaos. Det är så spännande plus att det är en fin kärlekshistoria! Och obehagligt realistiskt dessutom just för att det utspelar sig i Sverige och för att läsaren genom dagboksformen får följa vad som händer Anna dag för dag.

/Karin

Vägen till himlen av Deborah Ellis och internationella kvinnodagen

Idag den 8e mars är det ju internationella kvinnodagen. Det ska firas tycker jag! På biblioteket i Solna C. har vi just nu en bokutställning med massor av bra böcker med tjejer i huvudrollen. Tjejer som är modiga, starka, tuffa, snygga, fula men ibland  också rädda och ängsliga och fega, sådär som människor är mest. Kom och låna!

Just nu läser jag ”Vägen till himlen” av Deborah Ellis. Binti är stjärna i Malawis populäraste radiosåpa. Hon är 13 år och trots att familjen inte är jätterika har Binti och henns två syskon det mesta de behöver. Alla syskonen går i bra skolan, och pappan tjänar pengar på att bygga kistor. Binti är väldigt upptagen av radiosåpan och drömmer om att bli en riktigt stor stjärna. När så Bintis pappa dör blir familjen splittrad. Mamman har dött flera år tidigare och plötsligt är Binti och hennes syskon föräldralösa. Bintis pappa dog av aids och det är nästan så att Bintis släktingar inte vill veta av Binti och hennes syskon, de tror att de ska bli smittade. Nu börjar ett helt nytt tufft liv för Binti där det handlar om att överleva på bästa sätt.

/karin

Mitt extra liv- en serieroman av Johan Unenge

Johan Unenge har ju skrivit massor med bra böcker och så har han illustrerat en hel bunt med böcker som serien om Adam och Eva och Rosaböckerna.

Men ”Mitt extra liv” påminner inte alls om de glada bilderna i Eva och Adamböckerna.  Boken utspelar sig i Hellevik, ett litet samhälle där rasismen har ökat, framförallt nu när arbetslösheten är hög och många är missnöjda.  När så några flyktingar rymmer från flyktingförläggningen blir hela samhället helt uppeldat.

Huvudpersonen Mattias försöker förhålla sig till kompisarnas rasistiska åsikter, till den spirade förälskelsen till Alva, till vad som är rätt och fel. Jag gillar upplägget med Unenges serieroman, bilderna tar vid där texten slutar och vice versa. Det är inga enkla frågor som Mattias får tampas med; han märker att Alva har rasistiska åsikter men samtidigt är han jättekär och vill helst av allt bara hångla.  När det så det ringer på dörren och en person i nöd ber om hjälp får han sig verkligen en tankeställare.

/Karin

”Rubinröd” av Linzi Glass

”Rubinröd” av Linzi Glass utspelar sig i Johannesburg i Sydafrika under apartheidregimen. Året är 1976 och sjuttonåriga Ruby bor med sina föräldrar i ett välbärgat område för vita där hennes mamma driver ett framgångsrikt galleri. Men familjen har många hemligheter; de är starka motståndare till apharteidregimen och en svart konstnär bor i hemlighet i familjens hus.

Det är farliga och oroliga tider i Sydafrika och Ruby har det inte lätt. I skolan kan hon inte säga vad hon tycker och känner, och hon kan inte bjuda hem kompisar, av rädsla för att avslöja familjen och deras hemliga gäst. Och så blir Ruby till råga på allt kär i Johann, som är afrikaan, och det ses inte som okej, eftersom Ruby är av engelsk börd. Inte heller Rubys föräldrar tycker om deras relation, och Ruby ser att föräldarna inte är helt konsekventa när de samtidigt talar sig varma om alla människor lika värde. 

Jag läste Linzi Glass förra bok Honungslim  och tyckte hemskt mycket om den. Rubinröd tar upp viktiga och starka ämnen men jag känner att den blir för övertydlig.  Tyvärr, för det är en bra historia och ett jätteviktigt ämne.

/karin

Fatta eld

Så var Fatta eld utläst, del två i Hungerspelstrilogin, skriven av Suzanne Collins. Och den var nästan lika bra och spännande som Hungerspelen. Inte riktigt dock. Det tog lite längre tid innan spänningen kom igång och det var lite mycket upprepningar från första boken. Men i övrigt var den absolut lika fängslande och bra som ettan.

Tydligen ska Hungerspelen även bli film. Jag kan tänka mig att den blir ganska ruggig som film med alla hemska skador och liknande som beskrivs i boken.

Så, nu ska jag inte tjata något mer om Hungerspelen, i alla fall inte innan trean kommer ut..

/Ann-Sofie

Feministiska serier (igen)

Apropå att Sara Granér har utställning på Kulturhuset, som Malin skrev om nedan. Sara Granér tillhör en grupp serietecknare som heter dotterbolaget och består av feministiska serietecknare (såna vi gillar här på bloggen, att döma av vilka serier vi skriver om..). Kolla in deras hemsida här, och provläs fanzines! Vi har Dotterbolagets antologi här på bibblan, kolla om den finns inne!

Av de mindre etablerade gillar jag framförallt Nina Lahtinen och Karolina Bång, här får ni ett smakprov från den sistnämnda, tagen från etc.se:

/Moa

Hungerspelen

Lånade Hungerspelen av Suzanne Collins igår och hjälp vad spännande den är. Har kommit halvvägs och vill bara gå hem och fortsätta. Den är rätt mycket i samma genre som Scott Westerfelds böcker som jag har bloggat om här och på gamla bloggen, nämligen samhällskritisk science fiction.

Den utspelar sig alltså i ett framtidssamhälle, närmare bestämt ett framtida USA. Landet är uppdelat i 13 distrikt med en huvudstad. Varje distrikt har en huvudsaklig uppgift som t ex fiske, jordbruk eller i fallet med huvudpersonens distrikt kolproduktion. Hon (som förresten heter Katniss) kommer alltså från ett av de distrikt som ligger sämst till. Alla distrikten framställer produkter som skickas till huvudstaden, vars invånare alltså lever ett betydligt bättre liv än människorna ute i distrikten.

Men vad som gör deras liv oändligt mycket bättre än de andras är att de inte tvingas delta i Hungerspelen.

Hungerspelen är en dokusåpa som äger rum en gång varje år, med två deltagare från varje distrikt. I huvudstaden tittar man på spelen med förtjusning och i vissa av de bättre bemedlade distrikten är det en ära att få vara med och deras ungdomar tränas till att klara sig bra om de blir utvalda. Men i de fattigare distrikten är det en dödsdom. Av 24 deltagare är det nämligen bara en som överlever och det blir sällan någon av dem som hela sitt liv levt på eller under svältgränsen (men även i de rika distrikten är det ju bara en av två som överlever så varför de ser det som en ära är, bortsett från hela det sjuka i spelen, en gåta).

Deltagarna väljs ut genom lottning, och en lott delas årligen ut till varje ung person från 12 år. Men trots det har alla inte samma möjlighet att komma med. Eftersom alla hela tiden kämpar mot svälten gör man nästan vad som helst för mat. En sak man kan göra för att hjälpa sig och sin familj är att ta en extra lott i utbyte mot mat. Och det har Katniss gjort. Så vid tiden för lottningen har hon redan massa lotter trots att hon bara är 14…

Jag har precis kommit till punkten i boken då Hungerspelen inleds på allvar efter massa förberedelser och det är olidligt spännande. Vad händer egentligen med människors vänskap om de hela tiden ställs mot varandra? Hur ska man kunna lita på varandra om ens egen överlevnad hänger på den andres död?

/Moa