Fängelseliv

Har precis läst El Choco av Markus Lutteman. Boken skildrar den sanna historien om Jonas Andersson, en svensk kille som pga sina spelskulder accepterar ett ”erbjudande” om att smuggla massa kokain från Bolivia till Sverige. De ansvariga på flygplatsen mutas och det ska alltså för Jonas bara vara att gå rakt igenom säkerhetskontroll och tull. Men naturligtvis går något fel och Jonas åker fast. Riktigt ordentligt. Han hamnar i Bolivias mest ökända och mytomspunna fängelse, som är genomkorrupt.

Pengarna styr allt – och handeln sköts av (de maffiaanstrukna) fångarna själva. Har man inga pengar får man varken mat eller cell – man får svälta och sova i korridoren. Har man däremot mycket pengar kan man fixa sig ett riktigt bra liv i fängelset, t ex en femrumslägenhet i fängelsets finaste del, med fri insmuggling av allt man vill ha från utsidan. Problemet för Jonas del är att han trots att han är svensk inte har mycket pengar och det gäller alltså att försöka överleva ändå.

Boken är naturligtvis hemsk och fylld av berättelser om maktmissbruk, misshandel och skräck men också (vilket jag verkligen gillade) samarbete mellan fångarna och en kärlekshistioria med en boliviansk kvinna Jonas träffar (och skaffar barn med!). Flera av fångarna blir hans nära vänner, det är alltså inte en cynisk skildring av fängelset av typen här-har-man-inga-vänner-det-handlar-bara-om-att-smöra-för-rätt-personer.

Jag brukar inte vara så svag för sanna historier, men den här fängslade (heh…) mig verkligen. Samtidigt som man får följa Jonas liv i fängelset och rättsprocessen mot honom får man också veta lite mer om Bolivias historia och narkotikasituation.

/Moa