Twilightkänsla

hade vi igår kväll på biblioteket i Solna C! Så himla mysigt, jag kollade på New moon och hade tävling tillsammans med tjugo twilightälskare!

Fallen ängel

Det är ju många författare som nog gärna skulle vilja nå samma framgång som Meyer och hennes twilight. Becca Fitzpatrick har med sin ”Fallen ängel” gjort ett försök.

Nora får en ny bänkkamrat på biologilektionerna; det är den mystiske Patch som är ny i skolan. Han är undvikande och konstig men Nora känner ändå en mycket stark dragning till honom. Känns det igen? Men här är det inte vampyrer det handlar om utan änglar. Själva historien är rätt spännande; men jag saknar något. Ska man skriva om något som vampyrer eller änglar så måste  själva historien runt dessa vara självklar. Man ska ju som läsare verkligen tro på att det finns vampyrer…. Och de här änglarna känns lite konstruerade. Synd på en annars ganska lovande bok.

/karin

Bättre sent än aldrig…

Jag har ju tidigare läst här på bloggen att både Moa och Ann-Sofie har tipsat om böckerna om Hungerspelen av Suzanne Collins. Och äntligen tog jag mig i kragen och läste den första boken. Jag förstår inte varför jag väntat så länge, för detta var riktigt spännande och tankeväckande. Nu väntar jag bara på att få läsa del två i serien ”Fatta eld”.

/Karin

Spännande miljöer och karaktärer

Förra året kom Vikas Swarups omtalade roman ”Slumdog millionaire – Vem vill bli miljonär” på svenska.  Den har jag inte hunnit läsa än – däremot Swarups senaste roman ”De sex misstänkta”.  Under en stor fest mördas playboyen Vicky Rai. Festen är till Vicky Rais ära för att fira för att han äntligen blivit frikänd på ett mord på en bartender för många år sedan. Vicky Rai är hatad av många och det visar sig att det på festen finns sex misstänkta – som alla har vapen och tillfälle. De sex misstänkta är väldigt olika människor; en bollywoodskådespelerska, en stackars amerikan som blivit ditlurad på falska grunder, en småtjuv, en korrumperad byråkrat, en man som söker efter sin stams heliga föremål och en politiker. Det är både spännande och ofta ganska knasigt.

/karin

lilla stjärna

Nu har jag väl läst den sisådär två tredjedelar av ”Lilla stjärna” av John Ajvide Lindqvist. Jag var hemskt förtjust i ”Låt den rätta komma in” liksom resten av Sverige. Däremot klickade jag och ”Människohamn” (som kom 2008) aldrig. Men ”Lilla stjärna” gillar jag! Boken börjar med att i varannat kapitel beskriva barndomen för ”Liten”; ett mycket speciellt barn som hittas övergiven i skogen av ett halvmisslyckat musikerpar. ”Liten” blir deras räddning med sin överjordska röst och de gömmer henne i husets källare, undan omvärdens blickar. Så får hon växa upp helt isolerad i huset. Therese, som är i fokus i de andra kapitlerna har en ganska vanlig uppväxt. Men hon känner sig alltid utanför och inte riktigt med på något sätt. Hon gillar inte att leka med andra barn utan vill helst sitta och pyssla själv. Så småningom hittar hon en vän; Alexander som bor i grannhuset. Och så korsas flickornas vägar och man förstår ju att det kommer att sluta hemskt på något sätt.  

Det har varit en del fokus i recensioner på att boken är så blodig. Och jag har ju inte kommit till slutet än, men än har jag inte störts över det. Hittills har det varit en riktig splatterscen men annars fascineras jag mest över de här två flickorna och beskrivningen av dem.

/Karin

älvor och troll på öland

Nu är den utläst; Johan Theorins nya roman ”Blodläge”. Liksom  ”Skumtimmen” och ”Nattfåk” utspelar sig boken på Öland. Handlingen kretsar kring några familjer som av olika anledningar vistats i samma by under några vårveckor. Per Mörner har precis ärvt en stuga och har tänkt bosätta sig där med sina två barn för att få lugn och ro. Men Pers dotter är sjuk och hans sjuke och förvirrade far verkar bära på många hemligheter. Vendela och Max har precis byggt en lyxvilla i byn. Vendela är uppvuxen i trakten och har mörka minnen av Öland, men hon hoppas också  komma närmare älvorna som ska finnas på alvaret och planerar att äntligen sluta äta alla starka piller som hon proppar i sig. Och så är det Gerlof, som övertygat äldreboendet där han bott de senaste året att han klarar av att bo själv i sin stuga. Gerlof börjar läsa i sin döda frus dagböcker och upptäcker att hon såg mystiska ting ute på alvaret. 

Det är lite mindre fokus på spänning i ”Blodläge”. Framförallt handlar ”Blodläge” om relationer, om längtan efter föräldrar som bryr sig och sökandet efter kärlek och mening. 

/karin

Historisk roman – Tjuvarnas stad av David Benioff

Det blir lätt så att jag hela tiden läser samma sorts böcker och det blir väldigt mycket böcker som utspelar sig i nutid. Fast jag har ju inget emot historiska romaner eller så, det blir bara sällan att jag läser dem. Men nu fick jag ett boktips av en kollega på jobbet och tänkte att det är bäst att vidga sina vyer lite. Andra världskriget finns det ju mycket litteratur om förstås, när jag var yngre läste jag Vibeke Olssons fantastiska böcker om Ulrike - Ulrike och kriget, Ulrike och freden.

Men den här boken, Tjuvarnas stad av David Benioff utspelar sig i Ryssland i Leningrad 1942, och staden är belägrad av tyskarna. Den unge pojken Lev är ensam kvar i staden sedan hans mamma och syster flytt ut på landsbygden. När Lev och hans gäng stjäl från en död tysk sätter det igång en rad med händelser. Han slängs i fängelse men tillsammans med tjejtjusaren Kolja, en desertör som också hamnat i fängelse, får de i  uppdrag att hämta ett dussin ägg till en överste – som vill ha äggen till sin dotters bröllopstårta. Här följer ett äventyr som är både sorgligt, spännande och ändå fullt av humor och kärlek. Den mer erfarne Kolja tar Lev under sina vingar och tillsammans försöker de att lösa sitt uppdrag- trots den hemska kölden, bristen på mat och den ständiga rädslan.  Trots den allvarliga inramningen är boken ändå lättsam -  lite som en deckare där folk dör hela tiden men där ingen egentligen blir så berörd av dödsfallen.

/Karin

The Southern Vampire Mysteries av Charlaine Harris

Jag har precis läst ut första delen i serien Dead until dark. Det är ju alltså de här böckerna som den populära tv-serien true blood baserar sig på. 

Ganska ofta är det ju det omvända, man har först läst boken, och sedan kollar man in filmatiseringen. Jag har följt serien på tv slaviskt, så lite konstigt är det att läsa boken, med bilderna av skådisarna i huvudet och den snygga introlåten som soundtrack. Och tvserien har följt boken väldigt noggrant, i både handling och karaktärer. Därför blir det lite svårt att tänka bort serien när jag läser boken, jag tycker boken är bra, men frågan är om jag hade tyckt lika bra om det om jag inte sett tv-serien.

 Dead until dark utspelar sig i södraste USA i det lilla samhälle Bon Temps. Vampyrerna har precis kommit ut ur garderoben och ska nu integreras i samhället. Den snygga servitrisen Sookie Stackhouse möter sin själsfrände – vampyren Bill. Men komplikationer uppstår förstås. Jag gillar miljön, karaktärerna, Sookie är rätt roligt på sitt drastiska sätt. Ja, böckerna får helt klart godkänt men serien är tyvärr bättre.

/karin

De försvunna av Celia Rees

Eftersom jag jobbar på bibliotek går jag ju bland böcker hela dagarna. Och vissa böcker och författare går jag ofta förbi och tänker; den där boken borde jag läsa eller hur skriver den där författaren egentligen? Celia Rees är en sådan författare, vi har ganska många  böcker av henne, och de lånas en del. Till slut tog jag mig i kragen och lånade hem ”De försvunna” av Celia Rees. Jag har bara läst halva boken än så länge men jag gillar det jag läser. Cassie och Jake driver skoltidningen som inte går sådär jättebra. Fraiser är ny på skolan och är lite lagom svår och intressant. Han börjar direkt på skoltidningen och har massor med nya idéer.  Hans idé om att skriva om övernaturliga händelser resulterar i att konstiga saker börjar hända överallt. Men när så barn börjar saknas i staden är de tvungna att söka efter sanningen och det som tidigare var lek är nu allvar. Lagom spännande med övernaturliga inslag och ganska lättläst.

/Karin

Ondvinter

Jag har precis läst boken Ondvinter skriven av Anders Björkelid. Ondvinter är första delen av fyra i den nya fantasyserien Berättelsen om Blodet.

Boken handlar om tvillingarna Sunia och Wolf. Sunia och Wolf står varandra väldigt nära och har alltid utan ord kunnat veta vad den andra tänker och känner. De bor med sin pappa på en gård i utkanten av en by  och de har aldrig riktigt passat in. De har ett helt annat utseende än alla andra, blek hy och svart hår, och människor verkar nästan lite rädda för dem. En dag kommer en främling till gården och pratar med deras pappa på ett främmande språk. Det visar sig att det är mycket deras pappa inte har berättat för dem. De dras in i ett spännande och farligt äventyr där de måste lära känna sitt ursprung och sina förmågor.

Ondvinter är en väldigt spännande och välskriven bok. Den andra delen i serien ska komma ut i mars 2010 och kommer heta Eldbärare. Den ser jag fram emot!

/Ann-Sofie

Shoo len – igen

Malin har ju tidigare bloggat om Shoo len av Douglas Foley så jag ska inte skriva så mycket om boken. Bara att jag tyckte den var riktigt bra. Jag tycker att Foley fångar fint just det här att det behövs så lite för att bägaren ska tippa över. Jag tänker t.ex. på Ella, som i boken är väldigt olycklig, men som egentligen mest söker bekräftelse  från sin pappa. Och hur ett till svek från honom gör att hon börjar skära sig igen.

Vi har ju tidigare på bloggen diskuterat det här med språket, måste det vara ”ungdomsspråk” i ungdomsböcker? Jag tycker att språket i Shoo len funkar bra, och jag har svårt att se hur Foley skulle kunna göra på något annat sätt, det skulle ju inte kännas så trovärdigt om Karim, Gabi och Nikoo skulle prata rikssvenska helt plötsligt. Men det är en svår balansgång för att få den rätta känslan.  Foley gör ju något rätt iallafall, både de böcker han skrivit tidigare, bland annat Shoo bre och Habib-böckerna (som är tänkta för lite yngre läsare( är ju hur poppis som helst och Shoo len verkar inte ligga långt efter.

/Karin