japansk skräck

Främlingar skriven av Taichi Yamada är en modern spök/skräckhistoria där ingenting är vad det verkar vara.

Harada, nyskild manusförfattare flyttar in i sitt gamla kontor beläget i ett höghus. Huset är öde kvällstid, det verkar bara vara han och en kvinna till som har lägenheterna där som bostad. Under en promenad till sina gamla barndomskvarter möter han en dag sina föräldrar.  Inte så konstigt i sig, om det inte vore så att de dog när Harada bara var 12 år. Åldrats har de inte gjort heller, utan de är fortfarande i 35-årsåldern. Harada börjar hälsa på sina föräldrar och ta igen den förlorade tiden. Samtidigt inleder han ett förhållande med kvinnan som också bor i hans hus. Men omgivningen börjar snart påpeka att Harada ser sjuk ut och att han har gått ner mycket i vikt, något som Harada inte själv kan se.

/Malin

Kyrkogårdsboken

En bok jag ser fram emot att läsa som utkom nu i januari är Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman. Neil Gaiman har ju tidigare skrivit boken Coraline för unga och den tyckte jag väldigt mycket om.

Kyrkogårdsboken handlar om ett litet barn som blir ensamt kvar när hela hans familj blir mördad. Han hamnar på en kyrkogård där han blir omhändertagen av kyrkogårdens invånare, nämligen spöken. Spökena uppfostrar honom och försöker lära honom allt som en människa behöver veta för att överleva på en kyrkogård. Samtidigt håller de honom hela tiden gömd, eftersom mannen som mördade hans familj fortfarande är ute efter honom.

Jag tycker den verkar mycket lovande!

/Ann-Sofie

Spännande och skrämmande!

Lene Kaaberbøl heter den danska författaren som har skrivit den superbra skämmerskeserien. Serien börjar med boken Skämmerskans dotter, som handlar om Dina Tonerre. När Dina ser någon i ögonen kan hon se alla handlingar som en person skäms över att ha gjort, en förmåga som hon ärvt av sin mor. Det är inte många som vågar se henne i ögonen, vilket leder till att hon har svårt att få vänner. När Dinas mamma blir kallad till Dunarks borg för att få en man att erkänna ett mord, blir Dina indragen i en skrämmande kamp och måste lära sig använda sin gåva. Extremt spännande och bra!

Den senaste boken av Lene Kaaberbøl heter Skuggporten. Den är lite mer spökig och övernaturlig än Skämmerskans dotter. Boken handlar om Anna som är 14 år och stum. Anna bor i ett växthus med sin pappa. Växthuset ligger bredvid deras gamla hus, men dit får Anna inte gå för pappan säger att huset är farligt. Annas mamma försvann när Anna var sju år och pappan vägrar berätta vad han vet om det. Nu har Anna börjat höra mamman ropa på hjälp inne i hennes huvud, och bestämmer sig för att leta upp henne. Hon börjar undersöka huset och hittar en målad cirkelformad symbol på golvet med en nyckel i mitten -skuggporten. Genom porten kommer hon till Nattlandet där hon ger sig ut för att hitta sin mamma och i slutändan även får veta vem hon själv är. I Nattlandet finns likskuggor och massor av andra skrämmande varelser. Även den här boken är väldigt spännande och Lene Kaaberbøl skriver på ett väldigt fängslande sätt.

/Ann-Sofie

Hemsökt hus

Det har varit lite spöktorka i bloggen på sistone så jag tog saken i egna händer och läste Inkräktarna av E. E. Richardson. I boken får vi följa med när Joel och hans storasyster Cassie och deras familj flyttar in i ett stort hus som stått öde i många år. Inte nog med att huset är i ett akut behov av renovering, Joel och Cassies mamma har nyligen träffat en ny man som också har egna barn och tillsammans ska de nu leva i det nya huset. Cassie sätter sig på tvären från första början, men Joel är försiktigt optimistisk tills det börjar hända kusliga saker i hans rum. Snart början han se syner och om nätterna drömmer han mardrömmar. Ganska snart står det klart för Joel att allt inte står rätt till med det nya huset, men kommer Cassie och de andra att tro honom? En väldigt spännande rysare att se fram emot till sommarlovets läsning.

/Johanna

Det där med klassiker

Ann-Sofie skrev nedan om att bli sugen på att läsa klassiker för att man har läst en ny bok som liksom hänvisar till klassikerna. Jag tycker att det här är en rätt rolig grej. Själv har jag för första gången i mitt liv sedan tvångsläsningen på gymnasiet läst Selma Lagerlöf. Helt frivilligt.

Den direkta orsaken är (förutom Sara här på bloggen) att John Ajvide Lindqvist (som vi skrev om typ tusen gånger på gamla KarmaKult, googla karmakult +ajvide så ser du) brukar lyfta fram Selma Lagerlöf som en av sina absolut största inspiratörer. Och nån som inspirerat en av mina favoritförfattare kan ju inte vara helt dum tänkte jag. Och det stämde faktiskt. Började med Herr Arnes penningar. Det tar en liten stund att komma in i det gammaldagsa språket men när man vant sig är det grymt. Herr Arnes penningar är en spökhistoria om en mördad familj där dottern går igen. Bra men inte så läskig.

Körkarlen däremot som ingick i samma samling som den jag läste (den här fina pocketen med bruna blommor på) är riktigt obehaglig. Körkarlen är nämligen dödens slav. Den som har otur nog att vara sist att dö på det gamla året får inte vila i frid utan tvingas åka runt och hämta de döda under hela det nya året. Genom att säga några nyckelord hämtas personens själ. Brrr.

Kom att tänka på en serie som jag följde för ett tag sedan, Dead like me – någon som sett? Handlar om George, en helt vanlig tjej med ett aptråkigt liv, bara det att hon inte har något liv, hon dör i första avsnittet av en toastol som faller ner från ett flygplan och tillbringar resten av tv-serien med att vara en reeper, dvs en person som tar människors själar precis innan de dör. Väldigt bra och mycket roligare än det låter.

Det är ett tag sedan jag såg den men jag rekommenderar.

/Moa

Spöken i stan!

Hej!

Jag är lite nervös nu, eftersom det här är mitt första inlägg och vanligtvis bloggar jag mest bara på fjantbloggar där man är ganska hemlig.. men; no pressure!

Jag tänkte nämligen att världen inte kan få gå miste om en fantastisk bok som jag hittade när jag stökade runt bland hyllorna på Bergshamras bibliotek för ett par veckor sen. ”Stockholms spökhus, och andra ruskiga ställen” heter den, och han som skrev den heter Stig Linnell.

Jag började bläddra i den medan jag fortfarande var på jobbet (och egentligen hade en del böcker att sätta upp) och kände genast igen den! Just den här boken lånade jag nämligen när jag var tretton! Efter att ha sträckläst den åkte jag och min bästa kompis in till Gamla stan en sen natt för att gå på spökvandring. Tyvärr missade vi dagen på året då vålnaderna efter de som blev halshuggna i Stockholms blodbad dansar runt på stortorget och regnvattnet färgas rött av blod – med en dag. Vilken nesa. Men i år så…

/ Linnea