Blå är den varmaste färgen (film)

av: Abdellatif Kechiche

Inför jullovet plockade jag med mig en rejäl hög med böcker hem, den blev tyvärr oläst (mellan allt julfirande höll jag mig istället sysselsatt av ett par riktigt tjocka böcker, som jag inte ens hann klart med, så det blev inget boktips som fick inleda det nya året. Istället var jag på bio och såg en fantastisk film, nämligen Blå är den varmaste färgen, tyvärr är jag lite seg av mig, så den har nog snart sluta gå på bio, men då finns den givetvis på DVD.

Adèle är 17 år och en ganska vanlig fransk tjej, hon hänger med tjejkompisarna och spanar på killar. Så en dag får hon syn på Emma, en tjej med blått hår som råkar gå förbi på stan tillsammans med sin flickvän. Adèle blir alldeles knäsvag. Efter ett tag lyckas hon hitta Emma igen och de inleder en passionerad relation. Passionen falnar inte, men med tiden börjar de inse att de är människor med två helt olika liv och önskningar, vilket skapar slitningar i relationen.

Filmen bygger på en serieroman av Julie Maroh. Jag gillar den här filmen (har inte läst serien) för att den berättar en annorlunda kärlekshistoria. Det slutar inte med den stora kyssen och ett lyckligt slut, det är någonstans mitt i historien. Istället fortsätter den och skildrar verkligen en relation. På franska är filmtiteln La Vie d’Adèle (Adèles liv) och det är en väldigt bra beskrivning av vad det är, skildringen av någons liv.

En annan sak jag verkligen gillade var att Adèle Exarchopoulos, som spelar Adèle verkligen såg ut och betedde sig som en 17-åring när hon var 17 i filmen och som runt 30 när hon var runt 30.

Filmen är lång, nästan 3 timmar och den både känns så lång och inte. Allting tar lång tid på sig, men det blir aldrig tråkigt, vilket var en ganska märklig upplevelse faktiskt.

Det här är en av de mest hyllade och omskrivna filmerna från 2013, med allt från guldpalm i Cannes, till en tyrannisk regissör som skådespelarna vägrar att ha med att göra igen.

Jag hoppas att någon av er läsare hinner se den innan den går ner från biograferna, annars är det en film som är lika bra hemma vid TV:n.

/Linnéa