Borde vara död

Av: Pål Eggert

Sebastian arbetar som socialpegagog vid boendet Lundbygården för hemlösa i Göteborg. Isa lever med en mörk hemlighet och vill inget hellre än att flytta in på boendet. Det här är svensk urban fantasy, i sin råaste och brutalaste form.

Urban fantasy är alltså fantasy som utspelar sig i stadsmiljö och oftast i nutid. I Borde vara död för vi följa Sebastian och Isa som båda lever ett slags dubbelliv. Sebastian är allt annat än den stabila kille han utger sig för att vara. Han slåss i fotbollsslagsmål på fritiden och har tidigare skadat sig själv. Isas mörka sida är lite mer brutal (inte för att huliganism inte skulle vara brutalt). Hon manipulerar människor så att de tar livet av sig för att hon ska kunna äta deras själar. Lättast är att knäcka den som redan är knäckt och utsatt. Att få en lägenhet på Lundbygården skulle alltså vara värsta lyxbuffén för Isa. Sebastian börjar förstå det och gör vad han kan för att stoppa henne och det visar sig att han kan mer än bara slåss.

Den här boken väjer inte för något, den är oerhört blodig och brutal. Trots det har den ett fint budskap och visar att det finns andra vägar, eller att det i alla fall är viktigt att aldrig ge upp dem. Trots att bokens budskap i grunden är ganska positivt väjer den alltså inte för den verklighet som faktiskt finns och det gillar jag. Eggert själv har lång erfarenhet med att arbeta med hemlösa och det bidrar säkert till att skildringen blir så bra. Att den inger hopp tycker jag är extra skönt  i det sammanhanget. Det är nog det som behövs för att kunna göra andra människors liv bättre, förståelse och hopp.

Bäst av allt är nog trots allt att det är superspännande precis hela tiden. En bok att sträckläsa!

/Linnéa