16 rader

av: Petter Alexis Askegren

Jag ska börja med att erkänna att när det begav sig var jag definitivt inte ett fan av hip hop. Jag var så mycket anti-fan du kan tänka dig. Riktigt lika aggressiv är jag inte idag. Rap är inget jag vanligtvis lyssnar på, men jag kan uppskattat en skicklig musiker inom genren. Det var därför med viss skepsis som jag plockade upp Petters självbiografi, det här var ju helt ny mark för mig.

Boken är uppbyggd efter de låtar som Petter tyckt varit extra viktiga, i kronologisk ordning efter den skiva de är med på. Först får jag läsa lite om hela skivan och därefter kommer låttexterna en och en, alla låtar följs av ett par sidor kommentarer om hur Petter tänkte när han skrev och hur han ser på låten idag. Han menar också att bästa sättet att läsa boken är att läsa en låt och kommentarerna, bläddra lite, läsa en annan, även om det självklart också går att läsa i ett streck. Jag gjorde det senare och tycker nog att jag borde lyssnat på Petter. Han var ofta i en viss sinnesstämning när han gjorde en skiva och de är sammanhållna och genomtänkta, fantastiskt! Men inte så kul när du läser om en låts uppbyggnad och bakgrund och många av låtarna på skivan är väldigt lika. Då blir det lite för mycket. Att istället läsa om en låt i taget tror jag hade funkat mycket bättre.

Petter har tagit en hel del influenser från litterära klassiker, svenska visor och den amerikanska hip hop-kulturen. Han är väldigt grundlig i sin genomgång och läsaren kan mycket väl läsa, förstå och lära sig en hel del om de här världarna utan att veta något innan. Det är en sak jag gillar med boken, den är så förutsättningslös och lätt att ta till sig. Layouten har korta rader och det blir luftigt och lätt att ta sig igenom.

Längst bak finns en massa fina läs- och låttips och de där sidorna som alltid brukar vara tomma längst bak, de har fått rubriken Anteckningar överst, me like! Toppen för den som själv skapar och blir inspirerad, men bli det bara inte i bibliotekets böcker…

/Linnéa